helenmariabackstrom

Anteckning 129A

Folk har klätt upp sig, vid ankomst fick man varsitt kristallglas med champagne och folk skrattar och konverserar i små öar i foajén. En känsla av genuin och delad högtidlighet. Samtalsämnena cirkulerar kring kvällens höjdpunkt och jag vet att jag ska upp på scenen för att ta emot priset som Årets Motarbetare. Jag gör dansmusik, dansmusik som inte går att dansa till. Jag känner ingen som är här och jag har tagit mormor med mig. Hon har permanentat håret och klickat fast pärlor i sina örsnibbar. Hon säger: Helein, nu zit opa en Keizer på varsinet stoel van goud i Himmelen en vinker naar ons. Geloof me!