helenmariabackstrom

Anteckning 169A

Igårkväll mötte jag upp Selma Lagerlöf, Göran Tunström och Anders Fryxell för månadens bokcirkelmöte.
Allt jag gör blir fult just nu, sa Selma. Allt jag gör blir fult för det saknar grund, engagemang och mening. Det är betongskulpturer i frigolit liksom. Alltså fattar ni? Jag får typ tumörer i hjärnan av alla grunder, engagemang och meningar men det blir bara blöjkagsfkgaskfglafs när jag ska göra nåt av det eller skriva något om det. Alltså förstår ni mig? Ack och ve, nu sitter jag där på Mårbacka och vågar varken tänka eller skriva. Förstå vilket lidande! Det är outhärdligt! Jag är den sämsta författaren i Värmland, ja det är sant och ni ska inte säga emot mig nu. Jag kan helt enkelt inte det jag gör. Därför blir det fult. Och därför kommer jag sprängas.
Göran och Anders tittade på mig och himlade med ögonen.
Kära kära vänner, kan vi inte hålla oss till ämnet denna gång? sa jag. Alltså, vi kan inte prata om din prestationsångest varenda gång, Selma. Du får liksom försöka att ta dig samman en stund här. Så. Nu ska vi prata om KO Knausgård.