Bloggarkiv

onsdag 14 september 2011

218A

Confession:
Lite självförtryck är ju inte särskilt ovanligt men jag tänker alltid att folk berömmer mig för att jag jobbar så mycket – inte för att det jag gör blir vidare bra. Ungefär som en helkroppsförlamad människa som lär sig att mumla och dregla fram några ord. "Ojoj, duktiga stackars handikappade, som han kämpade för att få fram det där. Vad sa han förresten, var det någon som uppfattade?".

Men det händer enstaka gånger att beröm går rakt in i både hjärta och hjärna. Som den här gången. Tack så hemskt mycket, C! Det glädjer mig å det grövsta ska du veta. Å det grövsta!

4 kommentarer:

Jannicke sa...

Det värmde när jag läste också. Och det blåser helvetiskt här.

Du är förbannat bra Helen. FÖRBANNAT.
Och även om det inte kommer i Cs galanta form: du är en av mina favoriter.

calle sa...

BRA! :)

HMB sa...

J:
Tack! Känner att jag fick level up efter den kommentaren. Jag har inte glömt din planch förresten! Jag har bara lite för mycket att göra just nu.. Hur trivs du i Gbg?

C:
!!!

Jannicke sa...

Göteborg är en bra stad, och det känns bra att vara i en bra stad. Äntligen.