Bloggarkiv

lördag 23 juni 2012

292A
-
Och Selma pratar och pratar och berättar på och jag lyssnar. Lyssnar och hör på dagar ut och in. Och det tar aldrig slut och det går inte att slå av henne. Tidvis slår det lock för öronen på mig men hon fortsätter och det är fascinerande att se hur hennes mun rör sig. Metodiskt, lugnt. Hennes ögon sluts ibland och hon ler men fortsätter berätta om övergångarna mellan sorg och glädje, förtvivlan och hopp.
Alla historier handlar om mig.

3 kommentarer:

calle sa...

På tiden att du pillar ur dig lite ord. Väldigt saknat.

HMB sa...

:)
Som att flytta tillbaka till en lägenhet man bott i.

adie sa...

ja pilla på!