helenmariabackstrom

Drömmar

/

Står utanför butiken Fastingen i Kristinehamn. Faller plötsligt genom luften, ner och igenom en stad som ser ut som New York. Någon skriker till mig: Sikta mot havet annars överlever du aldrig!!!
Står plötsligt utanför Fastingen igen och är livrädd för att vara så högt ovanför marken igen.
Jag måste se nåt annat, tänker jag.

/

Är en spion i olika led. Ska avslöja en mullvad. Är otroligt stressad och freakar ut fullständigt på människors frisyrer.

/

Sitter på en stadsbuss med mamma och min lillebror som är på besök. Mamma säger: Gud va grått det är ute. Jag svarar: Men gud, nej det är ju jätteblått. Vi ser ut över en fjord. Det är vinter. Mamma säger: Men det blåser. Och det gör det. Isen spricker plötsligt upp som åkermark som blir plogad och bussen sugs med i kraftiga vindar och håller sig nätt och jämt på vägen.

/

Är i stugan. Ser ut över Vilången från stenåldersplatsen. Det ligger vit dimma över sjön och det är förr i tiden. Min farfar är där.

/

x skickar mail. Det är något fel på hans blod skriver han. Det är jobbrelaterat. Det kan smälla närsomhelst nu. Han verkar orolig. Jag är det inte för jag vet att jag drömmer.

/

Är tvingad att leda en militärgrupp. Styr gruppen helt fel. Alla i gruppen är sura för att jag uppenbarligen inte fattar vad jag håller på med. Råkar skjuta ett barn. Träffar benet. Sen skjuter ungen mig. Träffar axeln. Jag springer fram till barnet och säger att jag är asdålig på det här. Jag med, säger ungen. Men nu är vi kvitt.

/

Jag står på en tågperrong och väntar när x kliver av. Jag har verkligen saknat dig, säger jag. Känner en extremt stark känsla av att vara accepterad och älskad.

/

Läser en text på väggen. En person saknas, hon har plötsligt givit sig av står det. Kände att jag redan visste det.