helenmariabackstrom

ur Den ekonomiska terrorn av Viviane Forrester

"Likgiltigheten skyr inga medel. Den är den mest aktiva och förmodligen den starkaste. Den lämnar dörren öppen för alla slags övergrepp och de mest ödesdigra och smutsiga gärningar. Det kan detta århundrade tragiskt nog vittna om"

"Ty ingenting kan som skammen förlama och sätta alla krafter ur spel. Skammen rubbar själva grunden, den stänger alla utvägar, öppnar för varje slags maktövertagande och förvandlar var och en som skäms till ett lovligt byte, och därför är den något makten vill ha till hands och kunna sätta in; skammen gör det möjligt att härska utan att möta något motstånd och att gå utanför lagens gränser utan att möta några protester. Det är den  som skapar återvändsgränden och förhindrar såväl all opposition som varje förtydligande av och konfrontation med vad som äger rum. Den avleder uppmärksamheten från allt som skulle kunna göra det möjligt att säga nej till skammen och kräva en politisk hänsyn till nuet. Och det är skammen som gör det möjligt att utnyttja denna uppgivna inställning och den bittra panik som den hela tiden är med om att skapa.
   Skammen borde vara börsnoterad: den är ett viktigt inslag i profiten.
   Efter ett säkert värde, denna skam, precis som det lidande som framkallar den eller den själv väcker. Inte undra på hur alla omedvetet, låt oss säga instinktivt, försöker att på nytt bygga upp och om så krävs fläta ihop själva grunden för skammen och lidandet: ett system som gått hädan och i konkurs, men som med konstgjord andning ännu i hemlighet kan härska fullt ut och samtidigt skydda "samförståndet".
   I detta system flyter dock upp en nödvändig fråga som aldrig uttrycks i klara ord: "Måste man "förtjäna" att leva för att ha rätt till sitt liv?" En mycket liten minoritet, som redan är utomordentligt försörjd vad gäller makt, egendom och privilegier, vilka betraktas som självklara, äger av hävd denna rätt. Alla andra måste betraktas "förtjäna" att leva sig "nyttiga" för samhället, åtminstone inför dem som styr och behärskar det: en ekonomi som mer än någonsin är detsamma som affärer, det vill säga en marknadsekonomi. I detta sammanhang är det "nyttig" nästan alltid lika med "vinstgivande", det vill säga profitabel för profiten. Med andra ord "anställningsbar" ("utsugningsbar" skulle se lite illa ut!)
   Denna förtjänst – eller snarare denna rätt att leva – silas alltså genom plikten att arbeta, att vara anställd, en plikt som från och med då blir en obestridlig rätt utan vilken samhällssystemet inte skulle vara annat än en gigantisk mordhistoria."

"Bland de mänskliga rättigheterna ingår inte rätten till likgiltighet inför våra medmänniskors livsvillkor och lidanden. När vår tids dårskap en gång blir klarlagd, och frågan ställs till var och en av oss: hur kunde ni låta det ske? så kommer vi aldrig kunna säga: vi visste inte."