Bloggarkiv

onsdag 21 september 2011


222A
Processdramaturgi

1. Idé
2. Överengagemang, hybris (A)
3. Provkörning
4. Om idéen håller häller det vatten på hybriskvarnen
5. Planering (kort, idealistiskt, känns vid tillfället lite onödigt)
6. Maniskt arbete
7. Insikt om div. problem
8. Engagemangförlust
9. Sammanbrott (B)
10. Söka hjälp och inse att man inte ska ge upp (C,D)
11. Deus ex machina
12. Slutföra (E)

Fotnoter:

A) Överengagemang
Är man en person som lätt blir överengagerad så finns det inget som är så retsamt som folk som deltar utan att engagera sig. Överengagemang däremot är det bästa som finns. Det är idealistiskt, vansinnigt och gränslöst. Det är kaotiskt och som alla vet är kaos och evolution samma sak.

B) Angående sammanbrott
Man ÄR lika värdelös under ett sammanbrott som man känner sig. Här är det viktigt att ta en paus och acceptera sitt tillfälliga handikapp. Men det fattar man självfallet inte under ett sammanbrott för då tänker man att man måste tänka att man INTE är lika värdelös som man känner sig – och att man måste bevisa det. Det är så idiotiskt. Att arbeta under ett sammanbrott är ungefär lika givande som att försöka tänka klart under en psykos. Tyvärr brukar man ju inte fatta att man har en psykos förrän efteråt heller. Man får förlåta sig själv retroaktivt helt enkelt.

C) Sök hjälp
Det är för djävligt. Jag tycker det är för djävligt att man inte tro på sig själv och på det man gör jämt. Känner man såhär så behöver man nog mer hjälp än man tror. En extremt tålmodig mentor. En mentor som kan förlåta en retroaktivt när man uppför sig som ett sammanbrottscp.

D) Att inte ge upp
Ett tag hade jag en lapp på min dator som uppmanade mig att aldrig, aldrig, aldrig ge upp. Den provocerande mig till vansinne. Så jag kastade den åt helvete. Kändes diktatoriskt. Jag får väl visst ge upp. Jag tänker inte leva under några självpåhittade fasictregler. Jag ska ge upp precis när jag vill.

E) Om att slutföra
Slutför. Slutför. Sluta ge upp. Slutför! Det skrev jag i mitt senaste mail till mig själv. 
Min mamma har alltid sagt att "Man kan inte ha helg jämt, det måste finnas en vardag också" och det där har alltid retat mig. Jag tycker det är oansvarigt mot sig själv att inte se till att varje dag känns helg. Tyvärr har jag råkat dra med den filosofin in i alla mina projekt. Så fort det inte känns helg så vägrar jag fortsätta. Och jag förstår mig. Man ska inte gå med på skit. Inte ens sådan skit man hittar på själv. Men man kommer inte någonstans om man hela tiden ska göra tonårsrevolt mot sina egna projekt. Med tanke på nämnt överengagemang så känns det ungefär som att lägga djävligt mycket pengar på en jacka man vägrar använda. Det finns andra ord för allt det här och det torde vara: bra självinsikt, dålig självdisciplin. Man är skyldig att göra sitt bästa för att överengagemanginvesteringen ska ge avkastning.

4 kommentarer:

calle sa...

HerreGUUUUD va bra! Känns som om jag passerade någon OS-kvalgräns här, någon medeldistans. Möjligtvis stav/kajak/nåt.

HMB sa...

Os i rannsakan kanske.

zelda sa...

Måste skriva in B bland mina personliga budord.

HMB sa...

Ja den punkten går att applicera på det mesta faktiskt.