helenmariabackstrom

Anteckning 120A

Läste en bok häromdagen och döm min förvåning när jag plötsligt upptäcker att en av personerna i boken faktiskt är jag! Jag beskrivs sakligt och korrekt, sätts i igenkännbara sammanhang och är ensam på väg för att se en film. Det är ingen tvekan om att det är jag. I boken, upptäcker jag efter en stund in i handlingen, att jag är med i filmen som visas på bion! En liten roll där jag erbjuder en man en ciggarett på flygplatsen, tänder den åt honom och säger med spår av värmländskt ursprung: Det är verkligen för djävligt att man ska behöva ta sig igenom en djävla hinderbana innan man kan checka in. I boken sitter jag chockad i rött biosäte; det är jag! Hur hamnade jag i filmen? Jag kollar mig runt för att se om någon reagerat men alla sitter med blickarna fästa på duken och med filmljuset flimmrande i tysta ansikten. På tåget lade jag ned boken i väskan och plockade upp min mobil för att notera händelsen.