Bloggarkiv

fredag 6 maj 2011

Anteckning 120A

Läste en bok häromdagen och döm min förvåning när jag plötsligt upptäcker att en av personerna i boken faktiskt är jag! Jag beskrivs sakligt och korrekt, sätts i igenkännbara sammanhang och är ensam på väg för att se en film. Det är ingen tvekan om att det är jag. I boken, upptäcker jag efter en stund in i handlingen, att jag är med i filmen som visas på bion! En liten roll där jag erbjuder en man en ciggarett på flygplatsen, tänder den åt honom och säger med spår av värmländskt ursprung: Det är verkligen för djävligt att man ska behöva ta sig igenom en djävla hinderbana innan man kan checka in. I boken sitter jag chockad i rött biosäte; det är jag! Hur hamnade jag i filmen? Jag kollar mig runt för att se om någon reagerat men alla sitter med blickarna fästa på duken och med filmljuset flimmrande i tysta ansikten. På tåget lade jag ned boken i väskan och plockade upp min mobil för att notera händelsen.

4 kommentarer:

calle sa...

:)

H sa...

briljant

adie sa...

kära helen. jag är ledsen att meddela att truman fuckar up sina projekt kontinuerligt. ibland lyckas de helt enkelt inte vara diskreta.

HMB sa...

antonia, truman har ändrat i manus. du ska infinna dig på den svenska scenen redan imorgon!